Ja livet...
Ord som slängs och ord som flyger runt i cirklar...
Där mitt i står jag...
Tankarna flyger vilt...
Nu är man på ruta ett igen,
levandets mitt i sjukhusets
väggar.
Jag är bosatt i min journal
igen.
Resorna frodas för att
reda ut detta.
Jag trodde den tiden var förbi
men nu inväntar samma undran igen.
Familjen och vänner
finns intill och stöttar.
Men det är jag som inte
får leva ett normalt liv.
Ja det är tufft men så är
mitt liv.
Jag vill att Ni ska veta att
det är just nu jag
värdesätter att ni finns där för mig
och mina barn.
Kram Olelsi/Nettan i Hälsingland.
Tack för din kommentar på min blogg. Bra att du kände lite trygghet i det jag skrev. Jag skriver om alla mina sjukdomar just för att det finns säkert fler som har en liknande situation och det kan kännas skönt att läsa om andra och känna att man inte är ensam i sin värk eller vad det nu är för problem man har.
Jag hoppas det går bra för dig på sjukhuset och att du får en ordentlig utredning för det är faktiskt en stor lättnad att få veta vad som är fel och få behandling för det än att gå oviss.
Jag hade fibromyalgi från början och allergi och astma men nu har det plockats på en massa annat också och det känns rätt jobbigt ibland men jag försöker hålla humöret uppe och hoppas att några sjukdomar ska försvinna snart och att jag kan få riktig behandling för de sjukdomar som jag får dras med resten av livet.
Det är fruktansvärt jobbigt att ha värk men försök att leva så normalt som möjligt samtidigt som du lyssnar på din kropp.
Lycka till!
Kram/Carina, från Alfta men bor i Järvsö.
